Om mig

Mitt foto
Hej, Mia heter jag , är 38 år och mamma till en fantastisk tjej på 9 år. Knappt 2 veckor före julafton 2014 fick jag beskedet cancer, VulvaCancer! Tyvärr finns det allt för lite information om denna formen cancer. Detta drabbar ca 5% av all gynekologisk cancer som drabbar oftast kvinnor från åldern >70 . Pga den lilla information som finns om denna formen av allvarlig cancer vill jag samla ihop information både av det jag hittar och utifrån min egen erfarenhet och process, hoppas jag att mitt budskap kan hjälpa flera till att vara mera observanta på symptomer som förekommer i våra underliv!

onsdag 21 januari 2015

Budbäraren

Nedslaget är bara någon meter borta! Nånstans där ute i korridoren befinner sig budbäraren, han som aldrig presenterade sig och som aldrig tog mig i handen, bara våra ögon som möttes och få ord som blev sagt som redan är bortglömt!

Jag trodde verkligen i lättnadens ögonblick då gynekologen sa att jag har en cysta som omedelbart måste tömmas att detta var ett enkelt ingrepp som äntligen skulle göra mig frisk. Bara tanken på att få gå som vanligt på toaletten utan massa förberedelser skulle bli befriande och att så småningom också kunna bära tyg vars sömmar skaver som knivar mellan mina ben om jag går eller sitter.
Kanske finns det en mening med allt ?
Meningen att möta en man som nöjer sig med bara min närhet ? Inga antydningar eller försök om mera fysisk närhet, såsom sexuellt samspel !
Ett litet ingrepp! Lite sveda och värk en period till, skulle jag kunna stå ut med !
Men sen !?
Leva det normen kallar det för "Normalt"  Hatar det uttrycket! Vad innebär det ordet egentligen?

Det har varit en turbulent tid i mitt korta förhållande! Besök på institution och livnära sig på hoppet om att när tiden är klar ska vardagen äntligen bli vår tid för prövningar.
Tog mig själv ganska mycket vatten över huvudet där och lät hoppet övertyga magkänslan och intutionen mer än förnuftet. Galskap ! Och nu detta här!

De fåtal gånger som jag har blivit nedsövd har jag alltid känt mig så otroligt utvilad, precis som att man tagit igen alla sömnlösa nätter. Sjuksköterskan som trycker till med sitt pekfinger på ens skuldra för att försäkra sig om att man kommit tillbaka från skönhets sömnen och förväntar sig omedelbar respons på att man är införstådd med att när ögonen slås upp att det är uppvaket man vaknar på. Ett tragiskt rum byggt av flyttbara tygklädda väggar! Aaah,, låt mig va !
Märkligt nog när realiteten infinner sig så vill man fort nog se till att få sin tragiska matbricka, åtminstone smakar kaffet bra, så vill man klä på sig och komma därifrån hem! Hem till sina egna trygga väggar ! Kan jag åka hem nu ?

Inte idag! Inte riktigt än! Måste vänta på budbäraren! Det kommer mera!
Och då kommer han! Han som jag mötte och inte visste varken hans namn eller vilken status i sitt yrke han bar på? Kirurg! Han har sett mig rätt in i kistan,, gud vad jag inte gillar manliga gynekologer eller överhuvudtaget en främmande man som ska mecka med mig i mitt `tempel!

Grönklädd, lång, kraftigt byggd överkropp och ett stenansikte som får en att undra om han överhuvudtaget har hjärtat nära till skrattet`?
" Vi har inte kunnat operera dig idag för du har utvecklat cancer och den formen av kirurgiska ingrepp har vi inte befogenhet att uträtta här hos oss! Vi har tagit vävnadsprover som du får närmare besked om så snart dem är klara!
Jag förstår inte helt vad han säger för ordet CANCER cirkulerar runt som en karruselle i mitt huvud och hans fåordiga läppar blir som ljudlösa ord som vartannat ord blir hörbart.
Jag försöker argumentera med eller mot honom om hur jag har följt alla tidigare salvor och behandlinger, men han avbryter mig brått!
" Detta är alvarligt !
Så lämnar han mig och går sin väg! Vad hände ? Sa han verkligen Cancer ? Någon minut senare blir jag bekräftat av sjuksköterskan som kommer in och bekräftar det han precis har sagt..
" Det där var inget gott besked och få !?
Happy F Christmas och tårkanalerna rinner lika fort som ordet Cancer eskalerar i mitt huvud !

Så låt oss börja resan !